Fler myter och fakta om ADHD

Myt: “Min blyga, dagdrömmande dotter kan omöjligen ha ADHD! Jag trodde att det bara drabbade hyperaktiva småpojkar.”
Fakta: ADHD drabbar både män och kvinnor men sannolikheten är 2–3 gånger större att pojkar får diagnosen jämfört med flickor. Flickor kan ha mindre impulsivt eller hyperaktivt beteende än pojkar, men det betyder inte att flickor inte drabbas av ADHD. Hos många flickor och kvinnor är ADHD olyckligtvis ett dolt tillstånd som ofta förblir odiagnostiserat.

Myt: “Det är troligen all skräpmat som mitt barn äter som orsakar ADHD.”
Fakta: Olika koststudier har visat varierande resultat på ADHD-symtom. Däremot är det alltid bra att hålla den totala allmänhälsan, inklusive motion, vila och näring, under uppsikt när det gäller att behandla symtomen på ADHD.

Myt: “Om föräldrarna uppfostrade sina barn så som de gjorde förr i tiden, skulle barnen inte få detta störande och dåliga uppförande.”
Fakta: Forskning har visat att bristfällig uppfostran och disciplin inte orsakar ADHD. Liksom vid diabetes eller andra funktionsnedsättningar kan dock föräldrarnas engagemang i behandlingen (strategier för hantering av beteenden och/eller läkemedel) hjälpa till att lindra symtomen.

Myt: “Det är helt omöjligt att hon har ADHD! Hon har inga problem med att koncentrera sig på det hon vill göra, som att spela dataspel.”
Fakta: Personer som ibland kan koncentrera sig kan ändå ha ADHD. Personer med ADHD har periodvis svårt att utföra de flesta uppgifter, men de (liksom många andra människor) kan ändå koncentrera sig på sådant som intresserar dem och sådant som de tycker är roligt, som dataspel.

Myt: “Eftersom barn med ADHD inte är lika smarta som sina kamrater, måste de oftast placeras i specialklasser.”
Fakta: ADHD påverkar inte den intellektuella förmågan. Barn som har ADHD, utan andra tilläggsdiagnoser, är lika smarta som vilka andra barn som helst. Men på grund av symtomen så gör de kanske inte alltid lika bra ifrån sig i skolan som sina klasskamrater. Många med ADHD har även inlärningssvårigheter, som man tar itu med genom speciella stödåtgärder. De flesta barn med ADHD kan klara sig i vanliga klassrum med hjälp av föräldrar och lärare som använder tekniker, såsom positiv förstärkning, organisations- och studietekniker, samt stimulerande instruktionshjälpmedel.

Myt: “Det är enkelt. När du väl har börjat ta läkemedlen, så blir du bra.”
Fakta: Även om det inte finns någon behandling som botar ADHD, hjälper behandlingsprogram, som omfattar stödåtgärder för beteendehantering och/eller medicinering, till att hantera symtomen. Flera årtiondens forskning visar att hos omkring 70 % av dem som har ADHD förbättrar stimulerande läkemedel många av ADHD-symtomen. Dessa läkemedel stimulerar de delar av hjärnan som hjälper till att öka fokus och förmågan att kontrollera beteenden. Andra effektiva behandlingar som kan kombineras med medicinering, eller användas var för sig, omfattar tekniker för beteendehantering och klassrumsåtgärder.

Myt: “Det är bara en fas. Han kommer att växa ifrån det.”
Fakta: Barn med ADHD kan i vissa fall växa ifrån det. Omkring 70 % av barnen med funktionshindret kommer att fortsätta att ha ADHD-symtom under ungdomen, och en del av dem kommer även att ha symtom in i vuxen ålder. Hyperaktiva symtom tycks avta när barnen växer upp, medan uppmärksamhetsproblem ofta kan kvarstå in i vuxen ålder. Vuxna med ADHD tycker oftast att deras symtom avtar gradvis när de blir äldre. Symtomen kan också bli mindre besvärande med tiden, eftersom patienterna lärt sig effektiva sätt att hantera dem.

Myt: “Jag kan inte ha ADHD, för jag är inte hyperaktiv.”
Fakta: Hyperaktivitet är ett symtom som endast en del ADHD-patienter diagnostiserats med. Det finns tre underkategorier av ADHD: övervägande hyperaktiv-impulsiv, övervägande ouppmärksam och kombinerad typ. Läs mer i avsnittet Symtom.