De första tecknen på schizofreni uppstår som regel i tonåren eller under tidigt vuxenliv, men kan även uppkomma hos personer över 40 års ålder.7
Både män och kvinnor kan få schizofreni, men symtomen visar sig ofta vid lägre ålder hos män än hos kvinnor.8
Symtomen på schizofreni skiljer sig från person till person, men generellt kategoriseras de som:
Positiva symtom
Symtom som kan anses tillförda av sjukdomen och som friska personer normalt inte har (t.ex. hallucinationer, vanföreställningar, tankestörningar och upphetsning).
Negativa symtom
Symtom som kan betraktas som beteenden som ”saknas” (t.ex. brist på energi, initiativ, känslomässig reaktion, entusiasm eller social interaktion).5 De flesta människor har dessa förmågor, men personer med schizofreni har i någon grad ”förlorat” dem.
Affektiva symtom
Symtom som påverkar stämningsläget, t.ex. depression, ångest, ensamhet och självmordstankar.
Kognitiva symtom
Symtom som inkluderar koncentrations- och minnessvårigheter, t.ex. bristande uppmärksamhet, långsam tankeverksamhet, bristande insikt (förståelse och acceptans) om sjukdomen.
De flesta personer som har schizofreni upplever flera psykotiska episoder (perioder då positiva symtom är mer framträdande) i sina liv.4,5
De positiva symtomen varierar som regel med tiden, och kan förvärras i perioder av återfall och förbättras i perioder av återhämtning.1
Personer med schizofreni kan leva relativt normalt mellan psykotiska episoder och verka vara stabila och friska. Men efter den första episoden uppstår ofta negativa symtom som kan kvarstå och förvärras.1,6
Ett ihållande eller återkommande sjukdomsmönster kallas kronisk schizofreni. Patienter med schizofreni behöver långvarig behandling som normalt innefattar läkemedel.1,6
Läkemedel har stor betydelse för de flesta med schizofreni. Du kan välja mellan daglig och månatlig behandling.